Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
den, som skall vederläggas, kännbar tillspetsning af
detta missförhållande.
Men om tänkaren verkligen dragit dessa
konse-qvenser, som innebära ett förnekande af friheten,
odödlighetén och Guds personlighet, kan han ändå
såsom menniska förtjena min djupa aktning? När jag
härpå svarar ja, vet jag, att jag ger ett för många
upprörande svar; men jag kan ej hjelpa det.
Sanningen är sträng i att utskifta rättvisa, och den sanna
verldsåsigten har ännu aldrig vunnit en enda seger
genom att frånkänna motståndaren det goda, han
verkligen äger. Jag kan aldrig vara säkrare om
nederlag än då, när jag gör miu-jnotkämpe orätt. Jag
vet en tänkare, som påstod, att Gud alltigenom ägde
attributet utsträckning — just rummets och det
kroppsligas karakter —, som nekade friheten och den
individuella odödligheten, och denne man var dock i
moraliskt och religiöst afseende en af de upphöjdaste
företeelser jag känner. Denne man var Spinoza. Jag
vet en annan tänkare, som visserligen icke förnekade
frihet och odödlighet, men så mycket bestämdare
nekade, att Gud i vår mening af ordet ägde
personlighet: jag menar Fichte den äldre. Denne mans
historia uppenbarar så många drag af moraliskt
hjeltemod och verklig religiositet, att jag aldrig kan läsa
henne utan att rätt innerligt blygas öfver mig sjelf.
Med dessa exempel för ögonen vågar jag aldrig
påstå, att den, som nekar Guds personlighet, själens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
