Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
de efterföljande; så är det klart, att hvarje
menniskas sista ögonblick är det, som för henne står den
fullständiga och afslutade verkligheten närmast,
nämligen i afseende på det, som hos henne uttrycker
hennes menskliga och fria individualitet — det som
hos henne verkligen är hon — och den sista
tidpunkten af hennes fria tidliga existens är derföre den, som,
från denna sidan sedd, betecknar öfvergången till en
evig och tidlös existens.
Vi finna häruti alldeles ingenting orimligt.
Visserligen skulle vi kunna gå mycket längre än till
dessa nu gjorda antydningar; vi skulle kunna bevisa,
att en evig och tidlös existens nödvändigt måste
finnas, om det icke skall blifva en ren orimlighet, att
det finns tid, likasom det utan tvifvel skulle kunna
bevisas, att det aldrig skulle finnas färg eller brutet
ljus, om det icke också funnes ett obrutet. Men vi
gömma denna bevisning till längre fram. Här äro vi
fullkomligt nöjda, sålänge materialisten icke har
bevisat, att det ligger en motsägelse deri, att det finnes
en tidlös existens; och detta har han sannerligen icke
bevisat. Men sålänge han icke har bevisat detta, gör
det oss alldeles ingenting, att han ådagalägger, huru
materien i sin existens följer tiden åt i oändlighet:
den immateriella verklighet, han nekar, kan finnas i
den tidlösa existensen, hvars möjlighet vi tills vidare
antaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
