Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
vill: men månne han kan vilja allt? Nej, han kan
icke vilja, att en from och troende menniska blir evigt
fördömd, eller, för att välja ett af skriften sjelf
ordagrannt uttaladt exempel: han kan icke neka sig sjelf.
Det är således för Gud nödvändigt, att han icke
nekar sig sjelf, ty hvad man icke kan göra, det låter
man nödvändigt bli. Lider Gud derföre af tvång?
Naturligtvis icke. Hvad är det, som räddar honom
från tvånget, då han likväl icke kan frigöra sig från
nödvändigheten? Naturligtvis, att den nödvändighet,
mecl hvilken han gör det eller det, har sin grund i
honom sjelf. Om nödvändigheten för honom titt icke
neka sig sjelf har sin grund i honom sjelf, så bör det
för hvar och en vara klart, att denna nödvändighet
icke rätteligen kan uppfattas såsom ett tvång för
honom; ty tvingas i detta ords egentliga bemärkelse kan
en makt endast af en främmande makt (man talar
visserligen derom, att en menniska t. ex. i ögonblick
af stark sinnesrörelse, sorg, vrede o. s. v. tvingar sig
sjelf; men dermed vill man aldrig säga något annat,
än att inom menniskan den ena makten tvingar den
- andra). Således, ehuru Gud i sjelfva verket gör allt
hvad han gör med nödvändighet — att så är, begripa
vi lätt, ty han måste, försåvidt han är den allgode, i
hvarje fall göra det bästa möjliga, och detta är i
hvarje fall aldrig mer än ett — så är han likväl
fullkomligt otvungen, ty all denna nödvändighet, med
hvilken han handlar, har sin grund i honom sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
