Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
hållande som äger rum mellan individualiteten å ena
sidan samt egenskapen att vara djur eller menniska
å den andra. Detta förhållande är nu tydligen det,
att det aldrig i verkligheten finns djur i allmänhet
eller menniska i allmänhet utan alltid endast djur
och menniskor, som äro individer. Och icke blott
det, att egenskapen att vara djur och den att vara
menniska äro egenskaper, som för sin egen verklighet
fordra att vara fästade vid individuella föremål —
detta göra i sjelfva verket alla egenskaper — utan
dessa egenskaper innebära i sig sjelfva, att det
föremål, som har dem till sina egenskaper, blott genom
att äga dem äro individuella föremål. Detta senare
gäller icke alla egenskaper t. ex. icke egenskapen
skönhet, hvilken tilläfventyrs kan återfinnas hos en
tanke, som ju icke är något individuum. Egenskapen
att vara djur är således ingenting annat än
egenskapen att på ett särskildt sätt vara individuell; och
egenskapen att vara menniska är ingenting annat än
egenskapen att vara individuell på ett annat särskildt
sätt. Nu nekar väl ingen, att det sätt, på hvilket t.
ex. en häst är individuell, skiljer sig från det sätt,
hvarpå en annan häst är individuell, mycket mindre
än det sätt, hvarpå ett äfven det högsta djurs sätt
att vara individuellt skiljer sig från menniskans.
Derföre, om gränsen mellan häst och häst är
oöfverstig-lig, så bör det äfven så förhålla sig med gränsen
mellan djur och menniska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
