Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
äro då äfven de menniskor. Att sådana på andra
himlakroppar boende varelser skulle vara
fullkomligare än menniskan, kan alldeles icke bevisas
dermed, att de bebo större eller mera centralt liggande
himlakroppar. Större vidd i rummet står alldeles
icke i något proportionerligt förhållande till större
sjelfständighet och fullkomlighet hos den i rummet
befintliga varelsen, åtminstone icke undantagslöst; och
läge i rummet gör det icke heller.
Men är det icke en uppenbar orimlighet att
påstå, att den naturliga menniskan är naturens
ändamål, då hon ju ej är något annat än en del af
naturen, hvilken jemte henne inrymmer så oändligt
mycket annat och således är så ofantligt mycket
innehållsrikare än hon? Kan en del vara det helas
ändamål? Är det det hela, som tjenar delen, eller
är det delen, som tjenar det hela? Härpå svara vi,
att om den naturliga menniskan icke vore någonting
annat än en del af naturen, då vore visserligen
naturen det relativt högre och sjelfständigare och vore
då också menniskans ändamål. Men låtom oss
efter-sinna, huruvida det är så alldeles riktigt att påstå,
att den naturliga menniskan är en del af naturen
jemte andra delar. Vi hafva sagt, att vi med naturen
mena sammanfattningen af alla ofria (enligt
materialisten alla verkliga) föremål. Om denna
sammanfattning skall kunna hafva menniskan till sin del
jemte andra delar; så är det klart, att hon, samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
