Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
ligt I alla de afseenden alltså, hvari osjelfständighet
finnes, måste det också finnas sjelfständighet. Men
denna fordran kan aldrig förr blifva tillfredsställd,
än man finner ett absolut sjelfständigt väsen. Ty är
i en viss verklighet en absolut sjelfständighet icke
förhanden, så vill det säga, att inom den sferen en
osjelfständighet är qvar, som fordrar men inom den
sferen icke finner sin motsvarande sjelfständighet. Och
denna verklighet, inom hvilken den absoluta
sjelfständighet^ finnes, kan icke tilläfventyrs vara en
abstrakt eller icke individuell verklighet; ty hvarje
abstrakthet, hvarje brist i individualiteten är tillika,
såsom hvar och en begriper, alltid en brist i
sjelf-ständigheten. Såvidt det finnes något osjelfständigt
eller blott relativt sjelfständigt, så måste det alltså
nödvändigt finnas ett individuellt väsen, som äger
absolut sjelfständighet. Då den naturliga menniskan
är ett väsen, som väl är sjelfständigare än andra
inom naturen fallande föremål men dock ännu är
behäftad med en viss osjelfständighet; så fordrar hon
följaktligen för sin egen möjlighet, att det finns ett
annat individuellt väsen, som äger absolut
sjelfständighet. Detta individuella väsen kan icke fälla i
tiden, ty i tiden möter oss aldrig en absolut
sjelfständighet, sjelfva den med tidsformen följande
egenskapen föränderlighet strider deremot. Det måste
alltså, om den naturliga menniskan skall vara möjlig,
finnas ett evigt och tidlöst individuellt väsen, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
