Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
vigtigaste afseendet större sjelfständighet än hvarje
annat naturföremål och än naturen sjelf, men hon
ägde det icke i alla afseenden. Det är då också
alldeles rimligt, att naturen här och der uppenbarar
egenskaper, som uttrycka, att hon i dessa sistnämnda
afseenden icke tjenar menniskan, utan att menniskan
i stället tjenar henne och är en slaf under henne.
Så får menniskan med svett och möda arbeta för sitt
uppehälle, hon får lida af törst och hunger, hon är
utsatt för sjukdomar och naturliga olyckshändelser,
hon kan blifva ett offer för de vilda djuren, och hon
blir i alla händelser ett offer för döden, hvarefter
naturen för andra ändamål begagnar sig af det
material, som förut utgjorde hennes så konstmässigt
bildade kropp. Man kunde invända, att den
omständigheten, att menniskan icke i alla möjliga afseenden
är naturens ändamål, utan att i några afseenden
forhållandet är det motsatta, alldeles icke behöfde
gestalta sig så, att en bestämd strid äger rum; men
ändamålsvidrigheten i verlden är icke blott en
frånvaro af det högsta ändamålets makt att göra sig
gällande utan hon innebär en bestämd strid. Härpå
svaras, att den strid, som uppenbarar sig i naturens
ändamålsvidriga företeelser, aldrig innebär en strid
af så arg natur, att någonsin något träffas af
händelser och behandlingar, som strida emot dess natur
eller af naturen omöjliggöras. När en menniska
sön-derslites af ett vilddjur eller innebrännes vid en elds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
