Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
borttagande icke betyda ett utsläckande af
medvetandets ljus utan dess samlande till en odelad och
obruten stråle. Hjernan hörer då ock till detta prisma.
Skadas hon, så skall hon icke längre bryta
medvetandets ljus på regelmässigt sätt; och borttages hon, så
blir den ljusbrytning, hvilken hon förmedlade, alldeles
icke af: men deraf följer icke, att hennes borttagande
skulle innebära ett utsläckande af medvetandets ljus.
Frågan är således den, huruvida det verkligen
finns ett annat sätt att på personligt vis vara
medveten än det i tiden begagnade abstraherande sättet,
vid hvilket den ena förnimmelsen aflöser den andra,
och der känslolifvets rikedom och tankens klarhet
aldrig fullständigt förenas, ehuru menniskan icke kan
undvara någondera.
Det borde vara lätt insedt, att åtminstone icke
i förnimmandets eller uppfattningens eget begrepp
ligger någonting, som hindrar, att en icke successiv
och abstraherande uppfattning kunde finnas. Att i
sin uppfattning gå abstraktionsvis till väga betyder
att frånse från ett för att så mycket bättre kunna
uppfatta ett annat. Jag vill t. ex. bedömma storleken
af en byggnad, och för att göra detta koncentrerar
jag mitt medvetande pä den enda egenskapen storlek
och glömmer för tillfället de öfriga, färg,
byggnadsstil, byggnadsämne o. s. v. Att i sin uppfattning gå
successivt till väga, är att uppfatta den ena
bestämningen efter den andra i tiden: jag uppfattar f. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
