Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
först byggnadens storlek, sedan dess färg, sedan dess
arkitektur o. s. v. Men såväl det, att man i
uppfattningen behöfver frånse från ett för att kunna
sysselsätta sig med det andra, som det, att man först
behöfver undangöra ett för att sedan kunna vända
sig till ett annat, äro blott olika uttryck för det
gemensamma att icke kunna förnimma allt klart på en
gång. Detta är tydligen en brist i förnimmandet, och
ett förnimmande, som kunde fatta allt på en gång
klart, vore ett fullkomligare förnimmande än detta;
på samma sätt som vi skulle säga, att den hade en
bättre och mera öfvad synförmåga, hvilken i en enda
blick kunde tydligt uppfatta den åskådade byggnadens
både storlek, form, stil, färg o. s. v., än den, som det
icke kunde. Begreppet om ett sådant på en gång
rikt och klart förnimmande innehåller tydligen ingen
motsägelse.
Det måste tvärtom finnas. Vi hafva i det
föregående bevisat, att det måste finnas ett absolut
sjelfständigt väsen, emedan annars den relativa
sjelfstän-digheten i verlden blefve fullkomligt oförklarlig. Till
den absoluta sjelfständigheten hörde äfven
individualiteten, ty denna är ingenting annat än fullständigt
sjelfbestånd, d. ä. sjelfständighet. Månne nu det absolut
sjelfständiga väsendet kan undgå att vara
förnimmande? Antaget, att det vore möjligt, att ett
absolut sjelfständigt väsen icke vore förnimmande; hvilket
skulle då för detta väsen uttrycka en högre stånd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
