Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
att man måste afhålla sig från ett bestämdt omdöme
angående visshetens möjlighet; man kan icke ens göra
detta på menskligt sätt, d. v. s. med bibehållande af
något slags skäl för att man gör så, eller med
bibehållande af något slags medvetande om att man
så gör. Om visshet icke finnes, så kan menniskan väl
afhålla sig från omdömen, men endast på samma sätt
som de lägre varelserna, träd och stenar, o. dyl., det
vill säga af det skäl, att hon icke längre är af
omdömen mäktig; men då är hon icke längre en
medveten menniska. Försåvidt menniskan skall förblifva
en medveten varelse, måste alltså visshet för henne
vara möjlig.
Yi antaga således, att visshet är möjlig for
menniskan; och då det alltid är i förnimmandet som
vissheten äger sin plats, så antaga vi, att det måste
finnas möjlighet af visshet i det menskliga
förnimmandet. Frågan blir nu denna: om hela en menniskas
förnimmande vore blott en serie af tilldragelser i tiden,
vore då vissheten för henne möjlig? Få vi ett
nekande svar på denna fråga, så måste det då tydligen
finnas ett menskligt förnimmande, som icke utgör en
series af i tiden fallande handlingar.
För det första kunna vi inse, att man kan vara
viss på två sätt: vilkorligt och ovilkorligt. Jag kan
vara viss på A, med det vilkor att jag är viss på B.
Jag kan t. ex. vara viss på, att figuren A har alla
sina vinklar tillhopatagna lika med tvenne räta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
