Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
det, såsom vi visat, är en nödvändig förutsättning för
möjligheten af all kontinuerlig visshet, att det finns
ett på evigt och tidlöst sätt sjelfförnimmande Jag;
så finns hos detta Jag åtminstone en idé om det sjelft,
och denna idé har aldrig uppkommit; men detta
hindrar icke, att för det i tiden fallande Jaget denna
idé uppkommer i den mening, att det i tiden fallande
Jaget i en viss tidpunkt första gången begynner att
förnimma detsamma, som det tidlösa Jaget förnimmer
tidlöst. Deremot är dgt klart, att då vi här tala om
de idéer, som tillhöra oss menniskor, och med oss
menniskor i detta sammanhang mena oss, mig och
dig, försåvidt vi äro i tiden; så är det riktigt att
säga, att alla idéer hafva uppkommit, ty vi sjelfva,
hvilka här äro satta såsom subjekter, hafva i tiden
uppkommit, och våra idéer hafva såsom våra icke
en längre existens än vi sjelfva såsom deras subjekter
men kunna väl hafva en kortare tilllvaro i tiden än vi.
Men eftersom det nu är ett faktum, att under
vår fortgående erfarenhet idéer för oss blifva till; så
måste vi dock medgifva, att det för oss såsom
menniskor är möjligt att utveckla idéer, eller att idéerna
hos oss finnas till anlaget redan från vår första
tillvaro i tiden. Detta, att ett subjekt äger anlag till
en först framdeles förverkligad handling eller
egenskap, är icke detsamma som den handlingens eller
den egenskapens verklighet; men det är alldeles icke
detsamma som ingenting. I denna mening skulle vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
