Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
försvinner. Så brytes ljuset af mitt eviga Jags
intelligens i tidens efterhvartannat till ett spektrum af
hvarandra aflösande, hvarandra begränsande, i
hvarandra öfvergående, stundom dunkla och omärkbara
skiftningar af ett intelligent lif: dessa vexlande former
forsvinna visserligen i döden, likasom de förut i tiden
hafva uppkommit; men den individuella intelligensen
sjelf, till hvilken jag ytterst hänförer allt, i den mån
jag kallar det mitt] den försvinner icke, lika litet som
den någonsin uppkommer [att detta icke innebär ett
hyllande af läran om en förut-tillvaro, se i det föreg,
sid. 35]. Härvid må nu erinras derom, att det
odödlighetsbegrepp, hvars berättigande vi härmed
ådagalagt, från sig utesluter tanken på ett evigt lif, som i
egentlig mening skulle falla efter detta lifvet och af
detsamma blott utgöra en ändlös fortsättning. Våra
tankar i detta ämne hafva vi förut framlagt. Det är
icke den tidlösa existensen, som ligger framför oss i
tiden, hvilket vore en motsägelse, utan det är den
tidpunkt, från hvilken sker öfvergången till den tidlösa
existensen.
Så är då min personliga och individuella
odödlighet en nödvändig förutsättning för möjligheten af
visshet om min personliga identitet i olika
tidsögonblick; och då denna visshet är en nödvändig
förutsättning för all vetenskap — såsom vi i det
föregående visat — så blir all vetenskap för mig omöjlig,
om jag icke äger personlig och individuell odödlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
