Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Påstår jag mecl anspråk på vetenskaplig giltighet, att
jag icke är i besittning af individuell odödlighet, då
är jag genast den mannen, som, stående framför en
spegel, bedyrar, att han på sin bild i den spegeln
ser sig vara blind på begge ögonen.
D:r B. har för att stärka öfvertygelsen om
själens dödlighet hänvisat till sömnens och det sjukliga
tillståndets vittnesbörd. Vi kunna ej finna, att detta
vittnesbörd ådagalägger någonting mer, än att
menniskan i detta lifvet kan komma i ett tillstånd, under
hvilket hon icke har några medvetna förnimmelser,
utan att hon derföre upphör att vara menniska. Detta
medgifva vi naturligtvis villigt. Men deraf, att sådant
i tiden kan inträffa, följer icke, att det äfven i den
tidlösa existensen kan äga rum; och det är till den
vi förlägga odödligheten. Deremot följer med
nödvändighet, att, om ingen annan existens finnes än
tidsexistensen, i hvilken ett sjelfmedvetande kunde
vara verkligt, så skulle ett dylikt tillstånd af
medvetslöshet — ett tillstånd, då jag icke verkligen är
om mitt eget Jag medveten — afklippa tråden af
mitt sjelfmedvetna lif i tvenne delar, som väl kunde
äga ett sammanhang genom mina omedvetna
bestämningar men icke genom mina medvetna; och då skulle
jag aldrig efter mitt uppvaknande ur det medvetslösa
tillståndet kunna blifva viss om, att det Jag, som
uppvaknade, var detsamma som det, hvilket förut fallit
i dvala. Jag skulle nämligen icke kunna blifva viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
