Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
man menar med att lefva. Om det lif, från hvilket
man icke kan frigöra sig, ej är någonting bättre än
ett tidslif, då är dess gränslösa fortsättning en
gräslighet. Som bekant är, har man någon gång målat
helvetet så, att man låtit det der förda lifvet vara
det närvarande likt och låtit dess helvetiskhet ligga
deri, att man aldrig kan komma ifrån det. Detta
jordlif är skönt; men skulle jag aldrig kunna blifva
det qvitt, så vore det mig visserligen ett helvete. Men
hvem har också sagt, att den tidlösa existensen skall
vara denna lik? Med tidsformen faller också allt det
undan, som endast med tidsformen kan bestå. Med
denna form bortfaller också den tråkighet, som
Lessing fruktade. Det är endast i tiden, man kan finna
tiden lång. Det är också endast under förutsättning
af tiden, som man för sitt eget välbefinnande kan
finna sträfvandet så oumbärligt. I tiden behöfver man
sträfva, just för att icke finna tiden lång; icke så,
när tidens skranka fallit. Ägandet är hvarje
sträf-vandes mål, och målet är för mer än medlet. Och
är det mödosamma sträfvandet i allmänhet i evigheten
en öfvervunnen ståndpunkt, så gäller detta väl äfven
skolstudierna och barnaundervisningen, för hvilkas
fortsättande i evigheten D:r B. fruktar.
Hvad angår platsen, der de förevigade vistas, så
är af våra föregående resonnemanger tydligt, att de
enligt vår åsigt icke kunna upptaga något rum eller
i vanlig mening vara på någon plats. Med tidsformen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
