Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
monien mellan Guds vilja och allas deras, som af det
lifvet äro delaktiga. Ur denna konkreta harmoni,
detta Gudsrike af heliga, i hvarandra upptagna,
hvarandra älskande viljor, kan nu visserligen forståndet
göra en mängd abstraktioner och så tala om den
himmelska skönheten, den eviga förlossningen, den saliga
friden, det ofordunklade ljuset, det fulla åskådandet,
friheten från synd och död, återseendet, lofsångerna,
segerjublet o. s. v., och efter allt detta kan väl också
den goda och af Gud pånyttfödda menniskans
innerliga längtan sträcka sig; men frågar man henne, hvad
hon med all sin längtan egentligen och innerst syftar
till, d. v. s. frågar man henne, hvad hon med allt
detta egentligen vill; då skall hon sannerligen, om
hon föi-står sig sjelf, icke tveka att svara: jag vill,
att Guds vilja måtte ske, ty af allt timligt eller evigt
godt är hon det bästa, eftersom hon är det goda sjelft.
Till sist hafva vi att fästa uppmärksamheten
dervid, att, när vi i det föregående talat om den tidlösa
existensen i motsats till den tidliga, så hafva vi för
det mesta dermed endast menat ett sätt att vara till,
som vore befriadt från tidens efterhvartannat och
rummets utomhvartannat, utan att dermed ännu afgöra,
huruvida inom denna tidlösa existens i sin ordning
en flerhet af existensformer måste antagas eller icke.
Det är klart, att Guds eget sätt att vara till icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
