Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
detta ännu mer om mellantillståndet. Från tidens
synpunkt sedt eller med tidsmått uppmätt, är
mellantillståndet således utan gräns, det är ett alla tiders
tider, ett aiones ton aionon. Vår religiösa urkund talar
också om ett dylikt på dödsögonblickets andra sida
liggande dubbel tillstånd. Den religiösa inspirationen
eller den omedelbara, på den religiösa verlden
riktade, intuitionen har härutinnan utan tvifvel sett rätt.
Men gifvet är, att då denna intuition, för att blifva
mensklighetens egendom, måste på ett visst språk och
på en viss tid uttalas; så måste hon också kläda sig
i de tankens abstrakta former, som på den tiden
funnos att tillgå. Den inspirerade, så på det religiösa
som på andra områden, skapar i allmänhet icke sjelf
de nya abstrakta formerna, mer än som är
oundgängligen nödvändigt, for att han af sin tid skall
uppfattas; utan det abstraherande, särskiljande,
jemförande, specificerande, klassificerande, demonstrerande
o. s. v. arbetet, som allt hörer till formens utbildning,
det lemnar han åt sina lärjungar att utföra. Detta
har man på annat sätt uttryckt i den bekanta regeln,
att hvarje snille, huru högt det än står, likväl är ett
barn af sin tid; men den efterföljande tiden lefver på
det, som snillet skapat (den efterföljande tiden
använder det nya innehållet i och för sin formbildande
verksamhet, d. ä. för sitt kulturarbete). Inspirationens
språk är derföre alltid ett i högsta mening pregnant
och konkret språk; och emedan inspirationen aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
