Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
299
^ -
ögonblicket af hans lif (det ögonblick åt hvilket alla
öfriga det ifrågavarande lifvets ögonblick lemnat det
rikaste arf): då är det en rimlig följd, att, när döden
och mellantillståndet framfor personen, i det nämnda
tillståndet af pånyttfödelse, omedelbart ställer hela
hans totala bestämdhet, i hvilken ingår äfven Gud
och allt annat, sådant det för Gud är och bör vara,
så kommer den ifrågavarande personen att i denna
bestämdhet igenkänna det, hvarpå hans innersta vilja
redan förut är riktad; och denna omständighet måste
då af honom förnimmas såsom en salighet af oändligt
djup och af ett innehåll, som på tidens språk aldrig
kan fullständigt öfversättas. Skulle det åter så vara,
att personen i dödsögonblicket har sin innersta vilja
riktad på något annat än Guds vilja, så att hans vilja
icke innerst är med Guds vilja införlifvad; då synes
det vara en naturlig sak, att den guddomliga verldens
framryckande till omedelbar närhet med den så
beskaffade personen af honom måste förnimmas såsom
en disharmoni och en smärta, som visserligen också
blir på tidens språk oöfversättlig. Mellantillståndet
skulle således för de rättfärdiga innebära ett tillstånd
af outsäglig salighet, för de orättfärdiga ett tillstånd
af outsägligt qval. Beggedera tillståndet är i viss
mening gränslöst. Mellantillståndet är gränslöst i den
meningen, att hela den gränslösa tiden är i detsamma
indragen; och då tiden med inga mått kan uppmätas,
utan att alltid en oändlig rest qvarblifver, så gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
