Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
är det en verklighet endast i och hos andra; i förra
fallet kan den ej vara ovilkorligt förbindande
(innebära ett böra) för någon, i senare fallet icke för den
person, som är i fråga. Den bestämdhet, som bör
vara min, måste således alltid från någon synpunkt
också hos mig vara verklig; och icke det allenast:
den måste vara min för att förbinda mig, och den
måste utgöra min fullt individuellt bestämda
verklighet för att kunna förbinda mig eller gent emot
mig uppträda med ovilkorlig myndighet, hvilken,
såsom vi hafva sett, aldrig tillkommer det i något
afseende abstrakta. Den bestämdhet, som jag bör äga,
är således i yttersta hand alltid mitt fullkomligt
individuellt bestämda, i intet afseende abstrakta Jag;
men det är just detta, som jag genom den
ifrågavarande öfvergången tillegnar mig. Denna handling
är således en öfvergång till att vara det, som man i
yttersta hand bör vara, och äger då icke i sig plats
för en ond sinnesförfattning, ty denna skulle bestå
deri att viljan riktas på något annat än det, som
man bör, eller att en söndring äger rum mellan hvad
man i afseende på sin vilja bör och är. Ett tillstånd
af ondska är sålunda alltid ett tillstånd af relativ
abstrakthet eller af en i något afseende bristande
individualitet, eftersom det innebär en söndring mellan
en faktisk bestämdhet och den ovilkorligt bjudande
fullständiga individualiteten. Och omvändt: ett
tillstånd af fullständig individualitet är aldrig ett tillstånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
