Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308
en motsägelse, om nödvändighet aldrig kunde vara
frihet; men det kan hon vara, ty all verklig frihet
är nödvändighet, nämligen en sjelfständig sådan, och
då måste åtminstone någon nödvändighet vara frihet.
Den nödvändighet, hvilken här är i fråga, framgår
ur personens eget väsende: om personen till sitt
väsende är sannt fri, så måste också, då han icke kan
vara sitt väsen förutan, på något område af hans
existens detta väsen vara förverkligadt, och då äfven en
handling förekomma, hvilken i stället för en relativ
ofrihet sätter en fullkomlig lriliet. — Denna öfvergång
till evigheten i högsta mening är således en
fullkomligt otvungen handling och dock en sådan, som inom
hvarje personlig varelses existens i det hela måste
förekomma. Då det nu vidare är en öfvergång,
genom hvilken den sista rest af söndring och
abstrakthet öfvervinnes; så är det klart, att genom denna
handling det ondas möjlighet och verklighet upphör
för det i evighetstillståndet öfvergående subjektet. Att
vara ond är alltid att med sin vilja vara riktad åt
något annat håll, än man bör, hvarvid följaktligen
en söndring äger rum mellan den bestämdhet, som
man borde äga, och den, som man verkligen äger.
Den bestämdhet, som man borde äga, kan nu aldrig
vara någon annan bestämdhet än den, som från
någon synpunkt tillkommer en; en bestämdhet, som från
ingen synpunkt är ens egen, är antingen en ren
overklighet, således också en ren osjelfständighet, eller ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
