Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3f) MATERIALISMEN I SKÖNLITTERATUREN.
bestämdhet af raskynnet, äger, så granitartad den
än är, dock i sin massa gångar af de bergarter.
sora förvittra. Alla Taines skildringar af ölandels
klimatiska förhållanden och natur, ända ifrån
inledningen och ned till den fram mot slutet
förekommande exteriören från, jag tror, Oxford,
äfvensom alla dessa kulturhistoriska målningar från de
särskilda epokerna i Englands häfder, i hvilka han
insätter sina diktarepersonnager. — allt detta är
non pius ultra. Men det är också allt; det gifves
icke mer; kritikern Taines konst blir, liksom
diktarne Zolas och Ibsens, i sitt väsen staffagekonsl.
Det miliöbestämda i de skildrade personligheterna
har han gripit och gifvit, men icke det
själtbe-stämda i dem, det absolut enastående, det som
gör att en människa är något absolut annat än
vare sig hvilken som helst annan. Vid hvarje nv
hufvudperson återkommer skildringen af miliöet i
ständigt nya variationer, samma organism i
oupphörliga metamorfoser; men personen själf springer
ingenslädes fram. Miliöet har i diktare-forskarens
skapande fantasi utträngt och dräpt individen; all
ting, naturen och rasen, de särskilda klasserna och
de särskilda tidehvarfven, allt är färg och form,
rörelse och lif, — individualiteterna allenast äro döda.
De omhandlade diktverken visa genomgående under
mästarens skickliga hand ena och samma stora linier,
inristade af alla arter miliö, sinsemellan till
utseendet så olika, men alla tenderande in emot det
ursprungliga och gemensamma urschemat af
klimatisk och kulturel afhängighet; men den enastående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
