Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1713) är ännu i dag själfva hörnstenen i den statistiska
lärobyggnaden. På detta grundar sig all statistiks hufvudprincip att
nämligen ur de stora statistiska talen härleda lagarna för de
komplicerade fenomen, som ligga bakom de mångskiftande statistiska
talserierna. Süssmilch:s »Göttliche Ordnung» torde måhända
kunna betraktas som det mest fullödiga uttrycket för den
tillämpade statistikens ståndpunkt under den tid, som följde närmast
efter publicerandet af Bernoulli’s fundamentalteorem.
Den utveckling, som påbörjats af Bernoulli, fick en viss
afslutning ett hundra år senare förnämligast genom De Moivre’s,
Gauss’ och Laplace’s undersökningar. Den sistnämdes »Théorie
analytique des probabilités» (1812) är, utan någon som helst
jämförelse, det mest betydande verk, som hittills utkommit på den
matematiska statistikens område. Tyvärr blefvo de många
uppslag, Laplace i detta arbete gifver till en fortsatt utveckling af
den matematiska statistiken, lämnade så godt som obeaktade, ty
om man undantar Poisson’s eleganta utvecklingar af några af
Laplace’s satser, så har man först under de allra senaste åren
fått ögonen öppna för den stora skatt af outvecklade grundtankar,
som finnes nedlagd i Laplace’s stora verk.
Ansvaret för den stagnation, som vid denna tid inträdde i
den matematiska statistikens utveckling, faller väsentligen på
Gauss. Denne store matematiker trodde sig nämligen kunna
bevisa, att fluktuationerna i en statistisk series element — han
sysslade hufvudsakligen med astronomiska och geodetiska
observationsserier — strängt följde den enkla lag, som efter honom
kallats den Gauss-iska fellagen. Afvikelserna, där sådana förekomma,
ansåg han uteslutande bero på seriernas alltför ringa omfattning
och förmenade — på grund af ett felaktigt matematiskt bevis —
att dessa afvikelser skulle försvinna om observationernas antal
var tillräckligt stort. Denna sats har som en trosartikel
genomgått hela det förra århundradets matematiska statistik och den på
Gauss’ fellag grundade s. k. minsta kvadratmetoden ansågs, och
anses på sina håll ännu, som en slutgiltig lösning af problemet om
en strängt vetenskaplig behandling af statistiska observationsserier.
Inom den tillämpade, icke astronomiska, statistiken torde
Quetelet hafva varit den, som mest framgångsrikt tillämpat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
