Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gauss’iska fellagens principer. Hans lära om typen utgör förvisso
en af statistikens viktigaste grundsanningar, om man också noga
måste akta sig för den föreställningen, att den matematiska typen
nödvändigt skall motsvaras af en verklig (fysisk, biologisk) typ
hos det statistiska föremålet. I sistnämnda afseende har Quetelet
ofta gjort sig skyldig till svåra försyndelser, och derigenom har
han ofrivilligt kommit att, på sina håll, bringa den matematiska
statistiken i ett visst vanrykte, från hvilket den ännu ej helt och
hållet har frigjort sig.
Tre år efter Quetelet’s död utkom Lexis’ skrift »Zur Theorie
der Massenerscheinungen in der menschlichen Gesellschaft» (1877),
som innehåller det första väsentliga framsteget i den matematiska
statistiken sedan Laplace’s dagar. Lexis uppvisar här, att de
statistiska företeelserna icke, såsom man varit böjd att antaga, ens
tillnärmelsevis följa de enkla Bernoull’ska sannolikhetslagarna, han
härleder (med mera fullständighet i senare afhandlingar)
matematiskt och statistiskt, förklaringen till dessa afvikelser och ledes
härigenom till ett enkelt kriterium, genom hvilket det är möjligt
att uppskatta intensiteten af de främmande störingar, för hvilka
en statistisk företeelse är utsatt.
Ännu så länge fick emellertid den Gauss’iska fellagen sitta
i orubbadt bo. Men så kom genombrottet i slutet af förra
århundradet. Likasom, enligt historien, så ofta varit fallet, då nya
sanningar gjort sitt segertåg inom vetenskapen, kom upptäckten
samtidigt, eller nära samtidigt från flere olika håll och det är märkligt
att iakttaga — likasom det är betecknande för den statistiska
vetenskapens universalitet — huru män inom de mest skilda
vetenskapsgrenar på mera eller mindre olika vägar leddes fram till
samma mål. Vi finna bland de första pioniererna astronomerna
Thiele och Bruns, psykologerna Fechner och Lipps, biologerna
Galton och Pearson, nationalekonomen Edgeworth och andra,
och för närvarande jäser det af nya uppslag och upptäckter på
detta verksamhetsfält, så att man väl kan säga att den
matematiska statistiken under de sista årtiondena utvecklat sig till en så
godt som ny vetenskap.
Ibland de forskare, som här samverkat, torde den engelske
matematikern och biologen Karl Pearson, professor i tillämpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
