Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afdelning II. Heterograd eller kvalitativ statistik - XI. Frekvenskurvor af typ A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65.
för att slutligen för högre X-värdena något öfverskrida
normalkurvan.
Vi finna att de observerade punkterna mycket noga
bestämma en kurva, väl skild från den normala. I
öfverensstämmelse med våra förut gifna definitioner på S och E kunna vi
också, utan vidare kalkyl, säga, att den observerade
frekvenskurvan tydligen har en liten negativ snedhet och en, likaledes
liten, positiv excess.
Detta bekräftas också, om de numeriska värdena på S och
E beräknas. Man finner i själfva verket
S
- -
-0.141, E + 0.030.
Frekvenskurvans toppunkt ligger följaktligen 0.14 i negativ
riktning från mediet, och antalet element i mediets omedelbara
närhet är 30 större än vid normal fördelning.
[66]. Jag har vid föregående tillfälle påpekat
nödvändigheten af att känna osäkerheten i de erhållna värdena för mediet
och dispersionen, och detta är, om möjligt, ännu viktigare, då
frågan är om snedheten och excessen.
För sådana frekvenskurvor, som endast obetydligt afvika
från den normala formen, äro medelfelen i S och E gifna genom
formlerna
(3)
E(S)
=
1.9325
VN
0.6124
ε(E)
=
VN
I föreliggande exempel (där N = 12,000) fås alltså, med
utsatt medelfel,
±
S=0.141 0.018,
E+0.030 0.006.
Vi kunna af dessa formler sluta till att de värden, vi
erhållit på snedheten och excessen i detta fall, icke kunna betraktas
som tillfälliga afvikelser från en normal frekvenskurva, utan att
frekvenskurvan för bredden på ifrågavarande bruna bönor
verk-Statsvetenskaplig Tidskrift 1910.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
