Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 14. Om föräldrar - 71. Erkebiskop Anselm och klosterföreståndaren - 72. Stadsskrifvaren Friese och hans barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TIO GUDS BUD.
träd, på alla sidor inhägnar dat, så att det åt intet
håll kan utbreda sina grenar, och efter några år sätter
det i fria luften, hvad tror ni det blir deraf? Säkert
ingenting annat än en oduglig buskväxt med krokiga
och krumpna grenar. Och hvem var orsaken dertill,
om icke ni, som för mycket inskränkt och inspärrat
trädet."
72. StaclsslirilVaren Friese ocli hans barn.
Sal. Ordspr, 22, 6. Såsom man vänjer ett barn, så låter
det icke af, då det gammalt varder.
Fromma och gudfruktiga föräldrar hafva
understundom för sed, att låta sina barn lära utantill vissa
utvalda bibelspråk. Detta vackra bruk blef under
trettioåriga kriget anledningen till en hel familjs
räddning. Magdeburgs belägring och fall samt den vid
detta tillfälle föröfvade grymma blodsutgjutelsen äro
med outplånliga drag på historiens blad inristade. Yid
denna tid bodde i nyssnämnda stad stadsskrifvaren
Friese, en from och samvetsgrann man, hvilken för
sina barns undervisning höll en särskild lärare, utan
att bry sig om. att han af sina ännu mycket råa och
obildade landsmän derföre på det högsta tadlades.
Dessutom brukade fadren, så länge barnen voro små,
om söndagen gifva dem en skilling för hvarje
bibelspråk, de under veckan lärt utantill.
Då Magdeburg af de kejserlige soldaterna blifvit
med storm intaget, klädde Friese och hans närmaste
sig så simpelt som möjligt, stucko på sig några
dyrbarheter, lemnade husets dörrar öppna och gömde sig
på vinden. En österrikisk soldat fann likväl vägen
dit och sprang med draget svärd emot husfadren, för
att döda honom. Hans hustru och barn rusade fram
och bådo om försköning, ocli den ijerde sonen i
ordningen, en liten vacker gosse, utropade i sin
förskräckelse: "Ack, låt pappa lefva, så skall du gerna få den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
