Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 14. Om föräldrar - 72. Stadsskrifvaren Friese och hans barn - 73. Den fattige Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BARN,
83
skilling jag i söndags erhöll." Gossens barnsliga
enfald rörde soldaten, en infödd Nürnbergare. Lika mild
som ban förut varit grym, betraktade ban barnet och
sade: "Du är en vacker och dugtig pojke!" Sedan
vände han sig till fadren, sägande: ■ "Vill ni mod
hustru och barn undkomma faran, så skynda blott, ty
inom en timme äro kroaterna här, och då återstår icke
mera någon räddning." Derpå följde han
stadsskrif-varen och hans familj utom staden, och på det ingen
skulle ofreda dem, föregaf han, att de voro hans
fångar. Den ömsinte soldaten emottog dem i sitt tält,
och drog försorg om dem, tilldess de efter flera dagar
fingo tillfälle att flykta till Wolmerstad. Derifrån
följde de en marketentare till Halberstadt och kommo
efter många utståndna faror ändtligen till Leipzig, der
Friese fordom varit bosatt.
73. Dell fattige Jakob.
Es. 43. 2. Om du går genom ratten, vill jag vara när
dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och om
du går uti elden skall du icke bränna dig, och lagen
skall icke bita uppå dig.
En ogudaktig man i England, hvilken genom spel och
dryckenskap förslösat sin förmögenhet, gick en dag
vid hafsstranden med sin lille son, Jakob. Gossen,
som var mycket hungrig, bad gråtande om ett stycke
bröd. "Vill du tiga pojke," röt fadren emot honom;
"tycker du att det här i sanden finns något bröd,
hvarmed jag kan stilla din hunger?" Det- stackars
barnet darrade i hela kroppen, tv fadrens stämma var
hård och ögonen gnistrade. Far och son gingo ännu
eu stund tysta tillsammans; barnet slog ned ögonen,
för att dölja de tårar, som runnö ned öfver hans
magra kinder, och fadren, hvars utseende tycktes
utvisa, att han umgicks med förfärliga tankar, vacklade
såsom en drucken hit och dit och förmådde knappt
hålla sig uppe. Snart kunde Jakob icke mera beherr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
