Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Fjerde budet - 14. Om föräldrar - 73. Den fattige Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BAKU.
85
hans samvete; det var, som om han slitits emellan
begäret att öppna sitt hjerta och fruktan att
uppenbara ett brott. Denna inre strid räckte likväl icke
länge; mannen vände en lugn blick mot himmelen ocli
berättade med svag stämma sina. fordna förvillelser.
Han döljde ej heller, att han i hafvet utkastat sitt
eget barn, som gret efter bröd. "Min Gud," ropade den
unge fältskärn, ytterst förvirrad, "är det möjligt! Säg
hvar på Englands kust detta tilldrog sig?"
"Emellan Norwick och Yarmouth," svarade den
gamle, förvånad att hans ord så gingo läkaren till
hjertat. "Huru längesedan är det?" — "Omkring tre
och tjugo år sedan." — "Hette barnet icke Jakob?"
ropade den unge mannen ifrigt. "Jakob, jo, det var
hans namn," svarade gubben med stigande förvåning.
"Min far, välsigna er son!" utropade ynglingen, i det
han nedsjönk bredvid den döendes säng. "Gud förer
oss tillsammans, för att låta mig se er ånger och
fasta förtröstan till Gud." Det är lättare att föreställa
sig än beskrifva den gamles känslor. Länge låg han
stum, och vågade knappt tro sina öron och ögon;
han tycktes frukta, att den saliga drömmen skulle
upphöra. Sedan han något sansat sig, efterfrågade han
de minsta omständigheter, och sonen redogjorde för
allt, så godt han kunde. Den gamle hade nu kommit
till visshet, att det verkligen var hans son, som stod
inför honom; tårarna frambröto ur de nästan brustna
ögonen och han utropade: "Herre! nu låter du din
tjenare fara i frid!" Ännu samma dag afsomnade han
i sin sons armar, lofvande och prisande Herran. Denna
oväntade och förunderliga tilldragelse gjorde på
ynglingen ett sådant intryck, att han kort derefter
lemnade sin läkarebefattning och lät prestviga sig, för att
ostörd lämna egna sig åt Guds ords förkunnande.
Många år sednare berättade en aktningsvärd
Herrans tjenare i Brighton denna händelse, och då han
såg det intryck, hans ord gjorde på de närvarande,
reste han sig upp och sade: "Mina vänner! I sen i
mig den fattige Jakob."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
