Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Femte budet - 26. Barmhertighet mot sjuka och nödlidande - 136. Skräddaren i Pensa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARMHERTIGHET MOT SJUKA OCH NÖDLIDANDE. 181
136. Skräddaren i Pensa.
Ma t th. 25, 35, 36. Ty jag- var hungrig, och I gåfven
mig äta, jag var törstig, och I gåfven mig dricka;
jag var husvill, och I herbergeraden mig; uaken, och
1 klädden mig; sjuk och I besökten mig. Jag var
i häkte, och I kommen till mig.
Frans Anton Egetmejer, född i Brotten i
Storhertigdömet Baden, lärde såsom ung i Mannheim
skräd-darhandtverket. Då han sedan begaf sig ut på
vandringar för att i främmande land förtjena sitt bröd,
kom han till Petersburg, der han blef anställd såsom
skräddare vid ett kavalleri-regemente, hvilket under
kriget framträngde ända till staden Pensa i det
asiatiska Ryssland. Egetmejer bosatte sig derstädes och
blef med tiden en rik och ansedd man. Genom sin
stora duglighet och redlighet, erhöll han mer och mer
arbete, så att 26 gesäller på hans verkstad hade full
sysselsättning, och så snart någon ville hafva en fin
och vacker klädning, skickades alltid bud till den
tyske skräddaren. Dessutom var han för sin
gudsfruktan och tjenstaktighet allmänt vördad och älskad;
sjelfve ståthållaren var honom mycket bevågen,
afslog sällan hvad han begärde, och lemnade honom
alltid tillträde till sin person. Var någon i
omkringliggande trakt stadd i nöd eller bekymmer, vände ban
sig till skräddaren i Pensa och fann alltid kärleksfullt
deltagande samt merändels råd, hjelp och tröst.
Då en mängd krigsfångar är 1812 skickades till
Asien, och deras väg förde dem genom Pensa, var
Egetmejer outtröttlig att trösta, råda och bistå dem.
Så snart några af dessa olyckliga ankommo till staden,
kastade han aln och sax ifrån sig, samt skyndade emot
dem med den frågan: "Finnes bland eder inga tyskar?"
Han hoppades nämligen att i det främmande landet
kunna vara sina landsmän till hjelp och uppmuntran.
En dag anlände verkligen bland en skara fransmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
