Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 38. Dryckenskap - 184. Galningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’254
IiO GUDS BUD.
frågade han värdinnan på stället, fru Weiler, hvilken
småleende svarade: "Galningarna föra dem i huset."
Detta svar, hvilket genom den halföppna dörren
hördes af en timmerman, vid namn Meijer, som just
inkommit i bränvinsmagasinet, gaf denne anledning att
nogare betrakta de tillstädesvarande kunderna, hvilka
med bleka ansigten, infallna kinder och trasiga kläder
stodo omkring disken. Derpå öfverskådade han den
präktiga källarsalen, som med sina speglar och
förgyllningar säkert kostat mycket penningar. Genom
den halföppna dörren tittade han in i inre rummet,
der han blef varse en mängd vackra taflor, dyrbara
speglar och möbler samt slutligen dottren i huset,
hvilken, klädd i siden, satt och spelade vid sitt
fortepiano. "Huru underligt är icke allt detta!" tänkte
han för sig sjelf. "Hvilken skillnad mellan eländet
på ena och prakten på andra sidan!" Värdinnans
artiga fråga, hvad han behagade, väckte Meijer ur de
stilla betraktelser, i hvilka han försjunkit, under det
han med ändan af sin tumstock ritade figurer i det
på disken utspillda bränvinet. Han såg upp och fann
fru Weiler lika prydlig som hennes dotter, i en mössa
med brokiga band på hufvudet och stora guldringar
i öronen. "En besk sup!" svarade han helt kärft,
lade penningarna på disken, såg henne lugnt i ögonen
och bifogade med stadig röst de orden: "Det skall
dröja, hoppas jag, innan jag nästa gång ökar
galningarnas antal."
Meijer skyndade till sitt hem, der hans af brist
på tjenlig föda magra hustru ocli tvenne döttrar, suto
vid sitt arbete. Eldstaden var utan eld och sjelfva
rummet bar pregel på en gång af stor fattigdom och
beundransvärd ordning och snygghet. "Det var
någonting ovanligt att se pappa komma hem så tidigt,"
sade modren till sina döttrar, under det hon fästade
blicken på sin man, hvilken, stående bredvid
arbetsbordet, uppmärksamt betraktade först den ena och
sedan den andra af flickorna. "Nå, Maria och Lina!"
ropade ban, under det han satte sig ned, "ären I
icke glada att se mig? Kunnen edra flitiga fingrar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
