Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tio Guds bud - Sjette budet - 38. Dryckenskap - 184. Galningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRYCKENSKAP.
255
medan I omfamnen eder far, ej få njuta någon hvila?"
— "Ah jo, dertill hafva vi god tid," svarade Maria,
i det hon föll fadren om halsen. "Men vi måste
vara mycket flitiga," hviskade Lina honom i örat,
"emedan vi just hålla på att sluta ett dussin skjortor
åt herr Martin, hvilken till i morgon vill hafva dem
färdiga."
"Hvad fattas dina ögon, kära hustru?" frågade
Meijer helt vänligt. "Har du gråtit eller lida de
kanske af det trägna arbetet vid ljussken?" Utan att
se upp, svarade Susanna med ett småleende, att det
icke var någon fara med hennes ögon. I detsamma
hördes från en mörk vrå i rummet sakta gråt. "Hvar
är Henrik?" frågade fadren. "Se der hafva vi honom;
hvarföre står du der, min gosse?" — "Nej, se bara,"
sade Susanna till sig sjelf; "jag har ju lemnat gossen
qvar i skamvrån!" — "Kom fram, käre Henrik!"
ropade fadren, och lät Henrik ställa sig mellan hans
knän. ’Tår jag höra hvad som står på." — "Allt är
nu glömt," sade modren i en försonande ton. "Henrik
har varit litet ohöflig, men vi vilja icke mera tänka
derpå." — "Berätta hela förlopppet, min gosse,"
fortfor Meijer; "jag skall icke blifva ond på dig."
Seende fadren stadigt i ögonen, svarade gossen belt
oförskräckt: "Bagaren ville i afton icke låta mamma taga
mera bröd på räkning. Dertill var han mycket snäsig
mot henne och sade, att du super upp penningarna, i
stället att betala dina skulder. Då mamma kom hem,
satte hon sig ned till sitt arbete; hon sade ingenting’
och jag visste ej att hon grät, förr än jag fick se
stora tårar rinna ned öfver hennes händer och öfver
skjortan, som hon sydde på. Då jag knotade öfver vår
svåra belägenhet, ställde hon mig der borta i
skamvrån." — "Se så, Henrik," ropade modren, "gå ut efter
litet ved åt oss. Yi hafva qvar en knubbe; den skola
vi lägga i kakelugnen, så blir det trefligare." — "Tala
först om," fortfor fadren, "hvad var det för ohöfligt
du sade?" Henrik blef röd i ansigtet, tvekade en stund,
men svarade slutligen: "Jo, jag sade, att du är en
hård man emot din hustru och en dålig far för dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
