Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 244. Det behagliga sammanträffandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gttds hjelp x nöden.
373
i Ostindien, och der har den gode Guden rikligen
välsignat mitt arbete. Efter min återkomst till Hamburg
för omkring 7 veckor sedan, har jag blifvit förlofvad
med min mästares dotter, och om två månader skall
vårt bröllop, om Gud vill, firas. 1 min lycka fattas
ingenting annat än underrättelser om mina gamla
föräldrar, hvarföre jag begifvit mig åstad, för att om
möjligt få reda på dem. Min innerliga önskan är, att
jag måtte finna dem i godt behåll och att de ville i
mitt hem tillbringa sina återstående dagar."
De gamla makarna, som hade en enda son,
hvilken liksom denne främling i tolf år varit utomlands,
lyssnade med spänd uppmärksamhet. Slutligen föllo
de på den tanken, att det möjligen kunde vara deras
son, som lifs lefvande stod framför dem. De
betraktade honom ännu nogare, och för hvarje ögonblick
föreföll deras aning allt sannolikare och sannolikare.
Faders- och modershjertat kunde icke misstaga sig, ehuru
den stora förändring, han på dessa tolf år undergått,
i förstone gjorde honom oigenkännelig, liksom han ej
kände igen sina föräldrar, hvilka genom bekymmer och
fattigdom mycket åldrats. Sedan gubben länge
betraktat ynglingen, vände han sig till hustrun, vinkade
åt henne och sade: "mor! förefaller det dig icke, som
om ... ?" hvarpå han frågade främlingen huru långt
han hade till sitf föräldrahem? — "Det lär ännu vara
fyra mil till Broksted," blef svaret. Då de gamle
hörde talas om Broksted, hvilket, såsom vi hört, var
namnet på den by, der de fordom bott, utsträckte de
armarna, och utropade: "Ack, Broksted, Broksted!"
Ynglingen, som ännu icke kände igen dem, frågade
helt förskräckt: "Hvad betyder detta? Hvad veten I
om Broksted och om mina föräldrar, hvilkas namn är
Möller." De båda gamla föllo honom om halsen och
ropade, utom sig af glädje: "Ack Wilhelm, Wilhelm!
vårt återfunna barn!" Nästan mållös af glädje och
öfverraskning, förmådde ynglingen endast framstamma
orden: "Fader! Moder!" Sedan alla tre något hemtat
sig, sade den gamle mannen: "Hustru! nu är vår sorg
slut. Låtom oss tillsammans på våra knän tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
