Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 244. Det behagliga sammanträffandet - 245. Den fattiga enkan i Elberfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
Ben a postoliska bekännelsen.
och prisa Gud, som gjort allting väl, långt utöfver
hvad vi kunde hoppas eller bedja. Hans namn vare
evigt prisadt och lofvadt!" Sålunda belönades deras
ärlighet.
345. Den fattiga enkan 1 Elberfeld.
2 Kon. 4, 1—7. En qvinna utaf de profeters söners
hustrur ropade till Elisa och sade: Bin tjenare, min
man, är död blefven, så vet du, att han, din
tjenare, fruktade Herren: nu kommer den han skyldig
var, och vill taga båda mina söner till trälar. Elisa
sade till henne: Hvad skall jag göra dig? Säg mig,
hvad har du i huset? Hon sade: Din tjenarinna
har intet i huset utom en kruka med olja. Han
sade: Gå bort och låna af dina grannhustrur
tomma käril, väl många. Och gå in och slut
dörren igen efter dig, med dina söner och gjut
i alla kärilen; och när du har fyllt dem, så tag
bort dem. Hon gick bort och slöt dörren igen efter
sig, samt med sina söner; de buro kärilen fram till
henne, och hon göt uti. Och då kärilen voro fulla,
sade hon till sin son: Hemta mig hit ännu ett käril.
Han sade till henne: Här är intet käril mer; då
stannade oljan. Och hon gick bort och sade det till Guds
mannen. Han sade: Gå bort, sälj oljan och betala
dem du skyldig är; men du och dina söner må lefva
utaf det andra, som öfver är.
I anledning af detta bibelställe säger den
ryktbare pastor F. W. Krummacher i sin skrift Elisa:
"Här sen I åter, huru Herren kan hjelpa och
uppehålla sina utvalda barn, och att han vet råd, äfven
då alla menskliga utsigter äro tillstängda och denna
verldens hjelpkällor uttorkade. ’Men,’ invänden I
kanske, ’på det sättet hjelper Han icke nu mera, så
betalar Han i våra dagar icke sina barns skulder’.
Kunnen I, mina vänner, vara säkra derpå?" Om han också
nu för tiden mera sällan gör sådana i ögonen fallande
underverk, så är hans nåderika hjelp icke mindre der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
