Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Första Artikeln - 50. Guds hjelp i nöden - 245. Den fattiga enkan i Elberfeld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guds hjelp i koden.
375
före, att Han betjenar sig af menskliga redskap och
genom kärleksrika händer utdelar sin välsignelse. Vi
skola såsom bevis härpå anföra en sannfärdig händelse.
— Julaftonen af ett hårdt år låg en sjuk, fattig enka
på sitt torftiga läger. I husen rundt omkring lyste
ljusen från julgranarna, och muntra barn dansade i
deras sken, Hon, den öfvergifna, med hjertat fullt
af sorg och bekymmer, utgöt bittra tårar, under det
hennes små, stilla och bedröfvade, stodo bredvid
sängen. I huset fanns icke ett stycke torrt bröd och i
penningeskrinet icke en styfver. "Ack, käre Herre!"
suckade den arma modern, "huru ställer Du till åt
mig?" Hastigt frågade en röst i hennes innersta:
"Hvad har du i ditt hus?" — "Ack!" svarade hon;
"jag eger ej mer än ett par tomma tallrikar. Det
är alltsammans." — "Sätt fram dem," hette det
vidare, "och låna dessutom af dina grannar ett icke
ringa antal tomma käril." — "Hvad betyder detta?"
frågade qvinnan sig sjelf och svarade med en suck: "se
här mina barn! De, som icke hafva någonting,
hvarken i sig eller på sig, äro mina tomma käril." — "Tro
endast!" lydde det i hennes hjerta. I samma
ögonblick gick dörren upp, och in trädde en person,
hvilken, sedan han vänligt helsat, lade några penningar
på bordet och skyndade bort. Derefter kommo andra,
medförande bröd och julbullar; några hade med sig
kött samt åtskilliga ätbara varor. Tallrikarna voro
öfverfulla, och det blef intet slut på penningar och
matvaror. Barnen måste hos grannarna låna ett icke
ringa antal tomma käril, hvilka alla fylldes till
bräddarna. Äfven vankades åt de små linne och kläder,
samt såsom julklappar en hop leksaker. Till råga på
glädjen, såg den fattiga familjen endast vänliga
ansigten och hörde icke annat än kärleksfulla och
uppmuntrande ord. Allt skedde så hastigt, det ena följde så
tätt på det andra, att man skulle trott det grannarna
sins emellan kommit öfverens att hjelpa dem; men så
var icke förhållandet; tvärtom visste de allsicke om
hvarandras förehafvande. När nu allt åter blifvit tyst
och stilla och endast det af gåfvor nedtyngda bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
