Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 58. Den Helige Andes verk: Omvändelsen - 275. Gamla bekanta - 276. Den lärde och tjenstepigan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ek g ek om des h. ande verkad rätt omvändelse. 115
tryckte grefven de båda makarnas händer och erfor
sedan med innerlig glädje och tacksamhet, att mannens
hela vandel bar vittne om den lyckliga förändring, hans
inre genomgått.
370. Den liircle och tjenstcpigan.
Jer. 4, ’2"2. Mitt folk är galet och tror mig icke; galna
äro de och akta intet; visa nog äro de, till att
göra det ondt är; men att göra det godt är, vilja
de icke lära.
En lärd man, som hvarken trodde på himmel
eller helvete, och alls icke ville höra talas om Jesus
Christus, syndares Frälsare, sökte all sin glädje i
kunskap och mycket vetande, under det att hans stilla
och gudfruktiga tjenarinna flitigt besökte kyrkan och
efter slutadt arbete sjöng och bad samt läste i sin
Bibel. Allt detta misshagade naturligtvis hennes
husbonde, som mer än en gång begabbade henns
enfaldiga tro. En dag, då han vidt och bredt talat om
förnuftets krafter och fullkomligheter, hvilka efter
hans påståenden voro tillräckliga för tillfredsställandet
af menniskans andliga behof, motsade hon honom så
godt hon förstod,, men kunde till slut på alla hans
invändningar ej svara annat, än hvad som står i
Ordspråksbokens 3:dje kapitel och 5:te vers: "Förlåt dig
på Herren af allt ditt hjerta och icke på ditt förstånd,"
hvarefter hon suckande återvände till sitt arbete, vid
hvilket hon uppsände mången hjertlig bön för sin
förblindade husbonde. En tid derefter kom denne att
läsa en för sin otro mycket beryktad lärares
lefnadsteckning, i hvilken det berättades, huru mannen
under samtal med en vän, hvilkens enkla tro han sökte
att förlöjliga, blifvit träffad af en från taket
nedfallande tegelsten, som slog honom så hårdt på hufvudet,
att han för alltid beröfvades förståndet, och att en
qvinna, som just hört hans dåraktiga, gudsförnekande
tal, i detsamma utropat: "Du arma menniska! hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
