Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 60. Bekännelse af den christna tron - 289. Polykarpus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bekännelse atf den christna tron.
437
der 86 år har jag tjent Christum, hvilken under denna
tid aldrig gjort mig annat än godt. Huru skall jag
nu kunna förneka min Konung och Frälsare ?" Som
ståthållaren ändock fortfarande uppmanade honom att
svärja vid kejsarens gudom, svarade den gamle: "Du tycks
hysa den tanken, att jag skulle kunna öfvertalas till
ett affall från Christus, och vet således ännu icke,
hvem jag är och hvem jag tillhörer. Så hör nu min
öppna, frimodiga bekännelse: Jag är en christen!
Om du önskar taga kännedom om den christna tron,
så utsätt en dag, på hvilken du vill höra mig." —
"Sök då hellre inverka på folket," svarade
ståthållaren. "Nej dig och ingen annan är jag skyldig
räkenskap för mina tänkesätt," svarade biskopen. "I
allt, som icke är vår eviga salighet till hinders, böra
vi vara öfverheten, som högsta väldet hafver,
underdåniga, ty det finns ingen öfverhet utan af Gud."
Ståthållaren fortfor: "Jag har i beredskap vilda djur,
som skola sönderslita dig, om du icke förnekar din
tro och förändrar ditt sinne." — "Låt dem komma;
ty beträffande förnekandet af min tro, har du redan
hört mina tankar, och hvad sinnesförändringen angår,
så vill jag ej veta af någon förändring, som förer från
godt i ill ondt. Huru skulle jag ej önska att kunna
föra dig från ondt till godt!" — "Om ditt beslut är
oryggeligt, skall jag, emedan du tycks förakta de
vilda djuren, låta lefvande bränna dig." — "Du hotar
med den eld, hvilken endast brinner en kort stund och
sedan utsläckes, och känner icke den förestående
domen och den eviga elden, som väntar hvarje
ogudaktig menniska. Men hvarföre dröjer du? Låt komma
hvad som komma skall." Så talade den fromme
tros-hjelten, hvarvid en innerlig glädje och förtröstan
upplyste hans af ålder fårade ansigte. Ståthållaren lät
nu midt på torget tre gånger utropa: "Polykarpus
har bekänt, att han såsom en christen vill lefva och
dö!" Knappt voro dessa ord uttalade, förr än hela
hopen af judar och hedningar med ett ohyggligt skrän
och vildt raseri utropade: "Han är gudsförnekamas
förnämsta lärare; han är de christnas fader och våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
