Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 295. Qvinnan och sållet - 296. Enkan och hennes granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKJiYELSE EFTER GUDS BELÄTE.
447
orden; men deras innehåll, det glada oeh ljufiiga
budskapet om Guds barmhertighet mot syndare har
genom Hans nåd så rengjort mitt hjerta, att jag icke
mera älskar synden, utan mot densamma kämpar
en god trones kamp. Min högsta önskan är att i
allo göra Guds vilja, liksom min dagliga bön att
i Hans Sons dyra blod blifva rentvagen från alla miss- .
gerningar."
206. Enkan och hennes granne.
Es. 55, 11. Alltså skall ock Ordet vara, som utaf min
mun går; det skall ej återkomma till mig fåfängt;
utan göra det mig täekes, och det skall framgång
hafva derför att Jag utsänder det.
I en af de talrikast bebodda delarna af en
folkrik stad lefde en äldre enka, hvilkens torftiga
uppehälle bereddes genom en enda dotters trägna flit.
Ehuru fattiga voro de båda qvinnorna dock lyckliga,
men deras lycka bestod icke allenast i den
tillgifvenhet, som fästade dem vid hvarandra, utan i ett
starkare och varaktigare band, som förenade dem med
deras Frälsare, och i erfarenheten af det löftesordet,
att "Herrens hemlighet är ibland dem, som frukta
Honom, och sitt förbund låter han dem få veta" (Ps.
25: 14). Vi förstå emellertid, att de ej voro utan
bekymmer, och i synnerhet hade vår äldre, mera
bepröfvade vän mycken "utvärtes strid och invärtes
räddhåga", på samma gång hon ock fick erfara sanningen
af ordet: "Min kraft är mäktig i de svaga."
Ett af hennes lidanden var också det att, såsom
Loth, dagligen blifva plågad af orättfärdiga menniskor
ibland sin omgifning. Men hon egde dervid en tröst,
som Loth icke hade, den nemligen att icke hennes eget val
bestämt hennes plats, utan såg hon äfven deruti Herrens
ledning. Han hade ock gifvit henne den dyrbara
gåfvan att nitälska för själarna och verka för deras
dragande till den Frälsaren, hvilken af fri nåd och barm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
