Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 296. Enkan och hennes granne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
ben apostoliska bekannels1 sn.
hertighet kallat henne sjelf från mörlret och till sitt
underbara ljus.
I rummet nästintill hade en handtverkare med
sin hustru, en son och en dotter nyligen inflyttat.
Mannen var redbar och arbetsam, hustrun ordentlig
och duglig, och deras yttre omständigheter i följd
deraf goda. Men ock der fattades något och just det,
som utgör grundvilkoret för menniskans sanna lycka:
gudaktigheten, hvilken är nyttig till allting och
hafver löfte om både detta lifvet och dit tillkommande
(1 Tim. 4: 8). Kärleken till Herren och Hans Ord
fattades i detta hem och följaktliger. äfven den
välsignelse, de nådesförmåner, som komiaa af föreningen
med Honom.
Sorger och lidande omvexla med gladare dagar
i menniskornas lif likt solsken och regn, men huru
olika emottagas de ej, och hvilka olika verkningar
åstadkomma de icke hos den ena och hos den andra!
Enkans grannar hemsöktes af nöd — döden skördade
deras ende, lille son, slaget skedda plötsligt och
oförmodadt. Föräldrarna sågo icke Guds mäktiga
hand i denna hemsökelse; och i ställe’; att ödmjukade
och förkrossade kasta sig ned i stoft st inför Honom,
uppreste sig deras hjertan i trotsigt knot mot den
Allsmäktige.
Af naturen liflig och häftig, gaf modren fritt lopp
åt gina bittra känslor, och, obekant mfd Herren,
hvilken är sitt folks tillflykt och styrka och en hjelp uti
de bedröfvelser, som dem påkomma, sökte hon hjelp
och lindring uti ett af dessa hemsk i medel, genom
hvilka själafienden snärjer och fångar så många
tusende olyckliga själar. Hon blef en drinkerska. Om
det är någon last, hvilken mer än indra upptänder
och frammanar allt ondt inom menniskans hjerta, så
är det dryckenskapslasten. Det bevisade sig så äfven
här, och hon, som förut synts stilla, flitig och
ordentlig, kunde snart knappast igenkännas o ;h skyddes nu af
alla dem, som förut haft glädje att umgås med henne.
Men vår fattiga enka skydde icke sin
beklagansvärda granne, och fastän hon ofta af denna fick upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
