Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 300. Trons frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖKJiYELSE EFTER GUDS BELÄTE.
457
väcka stort uppseende. Några förundrade sig öfver
hans ordentliga lefnadssätt; andra drefvo gäck dermed.
Hans forna reskamrater på lastens breda väg voro
isynnerhet mycket uppbragta på honom och gjorde allt
hvad de kunde för att med lockelser och begabberi
draga honom bort från Herren. Genom Guds nåd höll
Johan sig dock fast vid den en gång insedda sanningen
och motståndarnas bitterhet tjente endast till att öfva
honom i tålamod och vaksamhet. Äfven måste han
utstå förargelse under arbetet vid färgeriet, der han
var tillsammans med en mängd råa och förhärdade
menniskor. Två af hans kamrater togo väl, om ock
med någon bäfvan, honom i försvar; men det dröjde
icke länge, förr än de, trötta på det förakt och den
smälek de måste utstå, förnekade sin tro och blefvo
värre än någon af de andra. Således stod den ödmjuke
och uppriktige bekännaren af Herren Jesus helt ensam
såsom ett får bland ulfvar. Han var dock icke ensam;
den gode Herden följde honom öfverallt. "Hans käpp
och staf tröstade honom" (Ps. 23: 4). Understundom
försökte han med förnuftsgrunder (något annat kunde
dessa oandliga menniskor icke fatta) försvara sin och
Herrens sak; men följande sin höge Mästares föredöme,
öppnade han merändels icke sin mun, då de begabbade
och anklagade honom. Detta hans saktmod var så
mycket mera påfallande, som han förut genom
häftighet varit alla till skräck och varnagel. Det stilla
inflytandet af Johans oafbrutna christliga vandel uteblef
icke, och hans kamrater hade svårare att motstå
sanningen, då den uttalades i hans lefverne, än då han
med tungan försvarade den.
En dag gjorde hans medarbetare sig mycken möda
för att bevisa, det christendomen vore orsak till allt
menskligt elände och alla menskliga dårskaper, på samma
gång som de skröto med det goda, som skutte komma
menniskoslägtet till del, i fall deras grundsatser sattes
i verket. Johan iakttog i det längsta djup tystnad,
men då det gick för långt, tog han sålunda till ordet:
"Käre vänner! jag är en simpel och olärd man, som ej
förstår att lägga mina ord. Låt oss derföre döma
Man, Läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
