Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 62. Förnyelsen efter Guds beläte - 300. Trons frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DeN" A POSTOLtSKA BEKÄNNELSEN.
300. Trons frukter.
Matth. 5, 16. Lyse edert ljus för menniskorna, på det
de må se edra goda gerningar och prisa eder fader,
som är i himmelen.
Att det, såsom en lärare sagt, i hvarje
mennisko-hjerta, som ej vet och ej vill veta, att det för Christi
skull har syndernas förlåtelse, slumrar ett vilddjur,
hvilket vid minsta anledning vaknar till lif och
verksamhet, derpå må följande berättelse tjena till bevis.
En färgaregesäll, vid namn Johan, sökte dåliga
sällskaper och var sjelf begifven på dryckenskap,
svordom och slagsmål, behandlade sin hustru obarmhertigt
och förde i allt ett högst sjelfsvåldig! lefverne,
hvarföre hans hus var ett hemvist för fattigdom och elände.
Sjelf såg man honom beständigt klädd i trasor, under
det skuld och vanära voro hans dagliga följeslagare.
Vid denna tidpunkt hände sig, att han nästan mot sin
vilja kom att höra ett gripande förmaningsord, hvilket
Herren begagnade för att bereda sig tillträde till hans
hjerta. Hans uppskakade samvete dref honom, att,
oaktadt sina dåliga kläder, gång efter gång besöka
gudstjensten. Ändtligen behöll Den, som kommit till
jorden för att frälsa syndare, öfverhanden i hans hjerta,
och Evangelii trösteliga löften upprättade hans
nedslagna mod. Genast inträdde i Johans lif en märklig
förändring. För det första företog han sig att
afbe-tala sina skulder, hvarmed han fortfor, till dess han
ej var någon något skyldig, utom det att älska
hvarandra (Rom. 13: 8). I hans hus, hvilket nu mera
utmärkte sig för ordning och snygghet, anskaffades det
ena bohaget efter det andra; hustrun gick anständigt
klädd, och då kyrkklockorna kallade menigheten till
gudstjenst, saknades sällan eller aldrig dessa numera
så lyckliga makar.
Denna hastiga förändring hos en man, hvilkens
lefverne förut varit så vanryktadt, kunde ej annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
