Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Apostoliska bekännelsen - Tredje Artikeln - 64. Tålamod och hängifvenhet under Guds vilja - 312. Gud tager det bästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472
bi .is apostoliska bekännelsen.
3ia- Gud tager det toästa.
Es. 40, 11. Herren skall föda sin hjord såsom en herde;
Han skall församla lammen i sin famn och bära dem
i sitt sköte.
Biskop Heber i Ostindien gjorde år 1826 en
sjöresa till Madras. Bland andra, träffade han på
fartyget en svag, sjuklig qvinna med sitt barn, hvilket
äfven var sjukt och snart afled, hvaröfver modren
mycket sörjde, så att den fromme biskopen tillbragte
största delen af tiden i hennes hytt för att genom
Guds Ord trösta den bedröfvade samt bedja med henne.
Men, som hon hade svårt att lugna sig och att
underkasta sig Guds vilja, berättade han henne följande
liknelse, hvilken en gång varit honom sjelf till stor
hugnad. En far begrät ett kärt barns död och
klagade, att just det, som varit honom kärast, blifvit
honom fråntaget. På en gång stod framför honom en
främling med allvarlig och vördnadsbjudande uppsyn och
vinkade åt honom att göra sällskap ut åt vägen. Det
var natt och den främmande mannen sade icke ett ord
förr än de framkommit till en fårahjord; då öppnade
han sin mun och sade: "I fall du bland lammen i denna
hjord fick lof att taga ett, skulle du utan tvifvel
utvälja det bästa. Huru kan du då knota och klaga, om
jag, som är den gode herden, bland dem, du uppfödt
åt mig, utvalde just det, som passade för min hjord i
himmelen?" Främlingen försvann, sedan han uttalat
dessa ord, af hvilka den sörjande fadren kände sig
mycket styrkt och vederqvickt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
