Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 70. Förbön - 349. Luthers bön för Myconius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBÖN.
521
rens vingård! du får ännu icke kallas härifrån. Jag
beder och anropar Herren Jesus, som är vårt lif, vår
helsa och vår frälsning, att Han icke låter den
olyckan mig vederfaras, att du skulle gå bort före mig,
och jag qvarlemnas i denna onda verld. Jag befaller
dig i Guds namn att lefva, efter som jag för
reformationsverkets skull så väl behöfver dig." Han slutade
med dessa ord: "Lef väl, käre Fredrik! Herren låte
mig aldrig höra, att du är död, utan styre det så, att
du öfverlefver mig! Derom beder jag på fullt allvar,
fordrar ock att min bön måtte tillstädjas mig och min
vilja ske, alldenstund jag icke åsyftar min lust och
ära, utan Guds rikes framgång."
Myconius var redan mållös, då brefvet upplästes
för honom, men från den stunden bättrades han
synbart och kunde inom kort resa till Wittenberg, för att
helsa på sin vän. Med djup rörelse sade han till alla,
som lyckönskade honom till hans återvunna helsa:
"Käre vänner! näst den barmhertige fadren i
himmelen, har jag Martin Luther, denne bönens hjelte,
hvilken med sin tro förmår aftvinga Gud hvad han vill,
att tacka för mitt tillfrisknande. Hans kraftiga bön
har, i likhet med Jesu allmaktsord vid Lazari graf,
upprest min ramlande stofthydda." Till en af sina
vänner skref han kort före sin död bland annat: "Då
jag 1541 hemsöktes af en svår sjukdom, uppmanade
jag i ett bref doktor Luther att allvarligt bedja för
mig, hugna mig med några rader och, lysande Guds
frid och välsignelse öfver mig, låta mig fara till
Herren Christus och mina fäder. Hvad han derpå svarade
skall du med förundran af inneliggande se och finna.
Då denna hans skrifvelse upplästes för mig, förfärades
jag storligen; men utan att jag kan förklara huru det
tillgick, medförde den käre Gudsmannens allvarliga
bön och bestämda befallning en så kraftig verkan, att
jag till allas öfverraskning, måste lefva ännu fem år
och så godt jag förmådde förvalta det mig af Herren
Jesus anförtrodda embetet." Om denna händelse yttrar
Luther sjelf: "Herr Myconius har genom min bön
blifvit tagen ur dödens armar." Äfven bör anmärkas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
