Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fader Vår - 72. Tillkomme Ditt rike - 354. De två bröderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
FABER VÅR.
fattade föreståndaren uti den olycklige och kastade
honom, oaktadt alla försäkringar, att han icke var den
rätta och att han ämnade lyda sin herres önskningar, in
i ugnen, der han inom några ögonblick förbrändes till
aska. Kort derefter kom Theophilus, för att så mycket
som möjligt taga igen den förlorade tiden, hastigt
springande, och då han, såsom husbonden ålagt honom,
framställde frågan, om dennes befallning gått i fullbordan,
sade föreståndaren: "Säg din herre, att ehuru slafven
påstod sig icke vara rätta mannen och sade sig vilja öfvergå
till vår religion, har jag, enligt föreskrift, kastat honom
i ugnen, der han redan slutat sitt lif". Okunnig om
hvem slaget träffat, öfverförde Theophilus helt
bedröfvad till sin husbonde detta svar. Då denne såg
Theophilus lifs lefvande framför sig, förstummades han af
vrede och förundran; hans kropp darrade och blek som
ett lik frlgado han, hvar Theophilus uppehållit sig
och hvarföre han så långsamt uträttat det honom gifna
uppdraget? Utan omsvep bekännande sanningen, tillade
Theophilus: "Min aflidne fader har ålagt mig, när min
väg förde mig förbi en öppen kyrka, att icke försumma
gå dit in och förrätta en kort bön, försäkrande mig,
att om tiden vore aldrig så kort, skulle jag icke
förlora, utan snarare vinna derpå. Finnande S:t
Mikaelskyrkan öppen, erinrade jag mig dessa min faders ord
och gick in för att bedja; i detsamma jag skulle lemna
kyrkan, började presten läsa välsignelsen, och för att få
del af densamma, dröjde jag qvar ännu några
ögonblick, hvarefter jag påskyndade mina steg så mycket
jag förmådde." Sedan Schemet tyst afhört Theophili
berättelse, drog han några djupa suckar och sade: "Aelf,
Theophilus! den Gud, du tjenar, är visserligen den sanne
och allsmäktige Guden, som af alla menniskor bör äras.
I denna tilldragelse ser jag tydligt Hans starka arm
och oemotståndliga makt, emedan Han, under det jag
förgäfves försökte att förmå dig till affall, icke allenast
på det mest underbara sätt tillintetgjorde det försåt,
jag satt för dig, utan dertill så obevekligt straffat honom,
som af fruktan för timliga lidanden och af kärlek till
denna verldens goda, ville förneka sin Gud och Fräl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
