Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det Heliga Dopet - 80. Missionen bland hedningarne - 395. Den omvände röfvareanföraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(VET HELIGA DOPET.
i sin Bibel, hvilken öfverallt var honom följaktig.
Sittande på en sten vid sidan af sin älskade lärare
utanför dennes hydda, tröttnade han aldrig att höra talas
om verldens skapelse, Guds försyn, syndares frälsning
och den eviga saligheten. Icke nöjd med att från denna
stund föra ett oklanderligt lefverne, blef han en fridens
man, de fattigas välgörare, enkors och faderlösas
försvarare, de bedröfvades vän samt en fader för alla sina
landsmän. Sjelfva hans anletsdrag buro prägel af den
stora förändring, som med honom föregått.
Då Moffat ett par år efter denna märkvärdiga
omvändelse måtte företaga en embetsresa till Kapstaden,
föreslog han den fordne, röfvareanföraren att göra
sällskap, ett tillbud, hvilket af denne upptogs med största
öfverraskning. "Jag trodde," sade han, "att du älskade
mig, och nu erbjuder du mig på fullt allvar att följa
dig till hufvudstaden för att, till välförtjent straff för
mitt fordna lefnadssätt, blifva hängd. Eller vet du icke",
tillade han, läggande handen på pannan, "att jag är en
fredlös man, och att på detta fattiga hufvud är satt
ett pris af 1,000 rdr " Då Moffat föreställde honom,
att ett öppet uppträdande i Kapstaden skulle åt hans
ställning i samhället gifva ett belt annat utseende,
svarade han vänligt: "Jag skall taga saken i
öfvervägande och kasta alla omsorger på Herren, som
hafver omsorg om mig." (1 Pet. 5: 7.) Under resan,
hvilken snart derefter anträddes, lyckönskades Moffat
att hafva undsluppit lejonets gap. Ett rykte, att
Afrikaner långt för detta dödat honom, hade nemligen varit
i omlopp, och man ville knappt sätta tro till
missionärens berättelse om hans omvändelse. Då de en dag
ämnade besöka en landsman, hvilken Moffat på sin
första resa lärt känna såsom en kristligt sinnad man,
läto de vagnen stanna nedanför den kulle, på hvilken
gården var belägen, och gingo till fots upp till den
samma. Värden skyndade emot de ankommande för
att bedja dem vara välkomna, men ju mera de
närmade sig, desto mer saktade han sin gång, och då
Moffat, stående tätt framför honom, utsträckte handen
för att helsa på en gammal bekant, frågade landtman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
