Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det Heliga Dopet - 80. Missionen bland hedningarne - 396. En grönländares dop, eller strid och slutlig seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONEN BI.AND HEDNINGARNE. -j9">
mik, "mitt hjerta är mycket upprördt; men jag
behöfver ännu tid, för att bringa det der andra inom mig
till tystnad. . När jag blifvit alldeles förändrad, skall
jag komma igen." — "Gå!" sade Saaby, "och bed den
käre Guden styrka dig i dina goda föresatser. Också
jag skall bedja för dig." Grönländaren gick, men
återkom inom kort med en om inre frid vittnande uppsyn.
"Nu är jag lycklig!" ropade lian emot Saaby, "jag
hatar icke mera; jag liar allt förlåtit." Saaby:
"Känner du dig verkligen lycklig?" Kunnuk: "Ja, mitt
hjerta erfar ett lugn, som det förut ej anat." Saaby:
"Du förorsakar mig i sanning outsäglig glädje. Men
vågar jag lita på dig? Såväl dina vänner, som ditt
eget hjerta, skola åter locka och fresta dig till
uppfyllandet af ditt hämndbegär." Kunnuk: "Jag vet
icke hvad som i det afseendet kan förestå mig; men
genom Guds nåd har jag segrat, och du kan tro mig."
Saaby: "Huru sorgligt vore det icke, om du, sedan
du blifvit en troende, skulle begå detta mord."
Kunnuk: "Prest, du är alltför misstänksam. Saaby: "Du
beginge då en större synd, än om du aldrig kännt Gud
och aldrig lofvat lyda Honom." Kunnuk: "Jag var
nyss så glad; dina ord göra mig åter bedröfvad." Saaby:
"Det är icke min afsigt att bedröfva dig, utan endast
att pröfva, om du verkligen kan liålla hvad du lofvat.
Lita icke för mycket på ditt eget hjerta." Kunnuk:
"Mitt eget hjerta måste tiga." På missionärens fråga
hvad som hos honom verkat denna lyckliga förändring,
svarade han: "Ingenting annat än kraftiga ord, som
Jesus talat, och hvilka jag måste lyda. Jag trodde
icke, att jag någonsin skulle blifva så sinnad, som jag
nu är. Märkte du icke huru rörd jag var, när du
härom afton läste för mig om Honom, som på korset
bad för sina mördare: ’Fader! förlåt dem! ty de veta
icke hvad de göra’. Då gjorde jag, ovärdige syndare,
inom mig det löftet att också förlåta, och jag har
förlåtit. Nu anser du ju mig och min lilla hustru, som
aldrig hatat och liksom jag längtar att blifva
christen, värdiga att emotta det Heliga Dopet?" — "Ja,
käre Kunnuk!" svarade Saaby, "i Guds namn vill jag
Mau, Läsebok. 2ß
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
