Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Heliga Nattvarden - 81. Kyrkans kalk - 397. Presten och Nattvardskalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Heliga Nattvarden.
81. Kyrkans Kalk.
397- Presten oeli lVa.ttvardslia.Hien.
Matth. 25, 21. Du gode och trogne tjenare; öfver litet
har du varit trogen; jag skall sätta dig öfver
mycket; gå in i Din Herres glädje.
2 Cor. 7, 5. Vårt kött hade ingen ro, utan vi voro på
allt sätt. trängda; utvärtes strider, invärtes farhågor.
1 trakten af den franska staden Boulogne inbröto
under nattens stillhet sex röfvare i en gammal prests
hus och affordrade honom 200 francs med hot att eljest
döda honom. Den fromme mannen, hvilken under sin
långa embetstid haft för sed att med socknens fattiga
dela sina knappa inkomster, var ur stånd att anskaffa
den åstundade summan; det enda af något värde, som
han egde, var ett silfverur, hvilket han genast afstod
åt våldsverkarna, som derpå lemnade prestgården, men
återkommo efter ett par timmar, öfverföllo den
försvarslöse gamle mannen och befallde honom, så vida
han ej ville hafva en kula genom pannan, att utlemna
nattvardskalken. Erinrade sig sin pligt såsom kyrkans
tjenare, tillropade han med lugn bestämdhet de
för-vägna bofvarna: "Jag gaf er det dyrbaraste jag egde;
men kalken, som är mig anförtrodd, vågar jag ej
utlemna. Då vill jag hellre dö." Rånania försökte ännu
en gång att genom hård behandling tvinga honom till
eftergift; men då de sågo, att hans ståndaktighet af
inga hotelser och plågor kunde rubbas, gingo de sina
färde, öfverlemnande åt sitt öde den gamle mannen
hvilken redan morgonen derpå, i fölid af de hugg och
slag, han erhållit, uppgaf anden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
