Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tvang bekännelsen fram. Men hvad Kerstin
påstod, att Ragnar »skällt» hänne för Tjitta
(en förvrängning af hännes namn), kunde den
anklagade, som var oskyldig, ej förmås att
erkänna.
»Jaså, du vill inte?» sade fadren slutligen.
»Jag försäkrar att jag är oskyldig, pappa,»
snyftade Ragnar.
»Betänk dig väl, min gossel Du vet att
jag förlåter allt, utom lögn.»
»Ack, snälle pappa, jag försäkrar ...»
»Nå, så far jag väl lära dig att tala sanning,
då. Gå efter mäster Brun.»
Den anklagade visste mer än väl hvad detta
skulle betyda. Upprörd, i förkänslan af hvad
som komma skulle, gick han med släpande
steg in i fadrens rum och hämtade rottingen,
den bruna rottingkäppen, som aldrig användes
till annat än aga. Hans mor kom efter, med
stickstrumpan i hand, och besvor honom att
tala sanning, emedan gud, som kunde se in i
hans hjärta, skulle straffa honom för hvarje
lögnaktigt ord. Snyftande, med en bönfallande blick
på sin älskade mor, bedyrade Ragnar sin oskuld
och sökte trösta sig med vissheten om guds
allvetenhet.
»Nå, vill du bekänna nu?» sade krigsrådet
och tog emot rottingen.
»Kerétin har bestämdt hört fel, pappa, jag
är säker på att hon hört fel, jag ...»
Ett rapp sved öfver hans rygg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
