Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vill du bekänna?»
»Käre, älskade, snälle, lille pappa ...»
Ragnar gret och knäppte sina händer och
såg sig förtviflad omkring, som vore någon
hjälp att vänta.
»Nå, bekänner du?»
»Ja, pappa ... ja, pappa . . . jag skällde
hänne en gång ... för längesedan ...»
Ett nytt rapp, och ännu ett.
»För längesedan, pappa», skrek delinkventen.
»Inte den här gången, pappa. Rättvise pappa,
hon ljuger . . . hon ljuger .. . Hon har ljugit en
gång förut, pappa . . . Jag försäkrar . . . Jag
försäkrar ...»
’ Nu lades Ragnar på magen öfver en stol.
Fadren höll honom i nacken med den venstra
handen, och rapp efter rapp dansade rottingen
ned öfver hans rygg, öfver hans sprattlande ben.
Då och då skrek han till med ett aj, men värst
led han af att Kerstin skulle se hans skam.
»Nå, vill du bekänna?»
»Pappa, jag kan inte . . . jag kan inte . . .
Jag skulle ljuga då . . . Pappa själf säger att
pappa förlåter allt, utom osanning . . . Om pappa
också slår ihjäl mig, så. . .»
»Din långe drummel, tror du inte din far
kan ta rätt på dig?»
Och bestraffningen upprepades. Fru Möller
kom bort och bad för honom, men förgäfves.
Äntligen tröttnade fadren och gjorde ett
uppehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
