Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, bekänner du?»
»Ja, pappa», stönade Ragnar, som för ömhet
och sveda knappast kunde stå på sina ben.
»Erkänner du att du skällde hänne?»
Ragnar kämpade med sig själf. Han var
öfvertygad om sin oskuld, men visste till fullo,
att ytterligare motstånd skulle tjena till
ingenting.
»Erkänner du?» upprepade fadren och lyfte
käppen.
»Ja», stammade Ragnar.
»Svara högt», sade fadren strängt, »erkänner
du?»
»Ja».
»Nå, hvarför ljög du nyss? Kan du nu en
annan gång komma i håg att du skall tala
sanning?»
»Ja, pappa.»
Denna orättvisa bestraffning efterlämnade
hos Ragnar det djupaste intryck, och vid en
mera framskriden ålder upptäckte han att den
haft ett stort inflytande på hans utveckling.
Minnet däraf att man i sanningens namn tvingat
ur honom en lögn, hvaröfver han blygdes, bidrog
att göra honom till en fanatisk satmingsälskare,
när frågan om sanning i tro och lif blifvit
ämne för hans reflektion, och bidrog äfven att
öppna hans ögon för de många felen i en äldre
tids uppfostringsmetod, när han själf en gång
fick ett barn att uppfostra. Men egendomligt
nog, åstadkom denna bestraffning ej någon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
