Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och när Ragnar slutligen med blicken kräfde
tystnad, började Lars göra grimaser åt honom.
Retad gick Ragnar in och klagade för Kristoffer.
»Se så, härre gud», sade Kristoffer, »kan nu
inte pojkarna fa låf att skratta en smula?»
Harmsen kom Ragnar tillbaka.
»Fix du fikon?» fnittrade Lars.
»Tyst nu, annars skrifver jag till pappa»,
svarade Ragnar och satte sig ner vid sina böcker.
»Ja, skrif dul Skvallra, om du törs! Du
vet nog hvad pappa ger dig, om du skvallrar.»
Ragnar böljade läsa, fast besluten att förhålla
sig lugn, särskildt med tanke på konfirmationen..
Men Lars rörde sig oupphörligt kring hans stol,
allt närmre, mumlande med stigande forte:
murr-r-r-r, surr-r-r-r, murr-r-r-r ...
. »Tyst!» dundrade Ragnar.
»Hör man bara på generalen!» utbrast Lars
med ett försmädligt skratt. Generalen var ett
öknamn, som Ragnar fatt i hemmet, på grund
af sina militäriska fantasier.
»Tror du jag lyder dig, din general?» fortfor
Lars och tog ner floretten och började göra
fäkt-konster.
»Häng opp floretten!» sade Ragnar strängt.
»Det är min florett.»
»Din? När pappa har betalt den, är det väl
min lika mycket som din.»
»Häng opp floretten, säger jag.»
Lars ställde sig i position och såg utmanande
framför sig. Ragnar, som tyckte sig alltför mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
