Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förorättad, fattade tag i sitt lexikon, för att
af-värja möjliga stötar, och snart var slagsmålet i
full gång. Floretten slogs ur handen på Lars,
och lexikonet tappades i golfvet. Äntligen
syntes Kristoffer i dörren, när larmet var som
högljuddast.
»Jaså, ni slåss?»
»Det var Ragnar, som började», försäkrade
Lars.
»Nej, det var Lars, som inte lät mig vara i
fred», invände Ragnar.
»Ja, ni skulle ha stryk bägge två», yttrade
Kristoffer med ovanlig skärpa samt gaf en örfil
först åt den ene och sedan åt den andre.
»Jag tar inte mot stryk», sa* Ragnar stolt.
»Jaså du gör inte det? Din långe drummel!
Då skall du få en till.»
En ny örfil smällde.
»Efter det här skall du slippa läsa för
prästen i vinter», fortfor Kristoffer. »Det kan bli
ditt straff.»
»När ingen bryr sig om, i fall jag klagar,
så.. .», snyftade Ragnar fram.
»Det är aldrig annat än split och kif emellan
er. Du, som är älst, borde föregå dina yngre
bröder med godt exempel, och i stället är det
du, som börjar’slagsmål med dem, så snart du
inte far din vilja fram.» Så förmanade
Kristoffer — och Ragnar, som ej tänkte på annat än
konfirmationsläsningen, beslöt i sin ängslan att
tåla och lida allt, om han bara finge anmäla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
