Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter maten. Ragnar gaf henne knuffar och
miner, för att mana henne till försigtighet. Men
förgäfves! Det ena ordet tog det andra, modren
förifrade sig alltmer, och fad ren blef allt
häftigare.
»Tig, käring, med ditt förbannade snack!»
röt slutligen fadren, med en hotfull åtbörd.
Ragnar spratt till, där han satt. I ett
ögonblick var han uppe från sin plats och ställde
* sig i vägen for sin far.
»Tillåter pappa att jag går?» yttrade han,
med en stämma, som darrade af harm och som
han förgäfves sökte göra fast.
»Gå? Hvad menar du med det? Hvart
skall du gå hän?»
»Jag kan inte höra att pappa talar så till
min mor», svarade Ragnar beslutsamt.
Fadren betraktade honom skarpt, ett enda
litet ögonblick.
»Ja-a, gå du, min gosse», yttrade han
därefter, blidare, nästan förlägen. »Jag vet inte att
någon håller dig kvar.»
Ragnar skyndade sig ut. När han väl hunnit
stänga dörren, kände han hur han darrade i
hvarje lem. Han tog sin mössa ned från
kläd-hängaren och ämnade sig ut i parken. Då
öppnades salsdörren ånyo. Hans far kom ut och
g^ick öfver den så kallade svalen in i sitt enskilda
rum. »Kom hit eji liten stund, min gosse»,
yttrade han i förbifarten till Ragnar, med en
öfverraskande mildhet. Ragnar lydde naturligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
